Under a bloodred sky

Here is the link for my story on U2 in Moscow. Sorry, it's in Swedish, but still there are some pictures that might be of interest...

http://bit.ly/ai0DvT

Hoodie

See me at front row? At the end of the clip. Wearing a light grey "hoodie" right in front of Gary.

Pictures from front row

Feel free to look at selected delights from the 360-tour published here. Don't hesitate to comment here in my blog.

Singing in the rain

Remembering the rain in Moscow...

Blue mosk

This post will be in swedish.

sitter just nu på Istanbul int. airport och väntar på att få veta var jag ska checka in. har varit här sedan 1030 eftersom shuttle buss inte avgår precis när man så önskar. så det blir totalt 5 h på flygplatsen. tyvärr bodde vi på ett hotell långt från centrum så det fanns inte tid att åka dit idag. däremot spenderade vi hela dagen i centrum igår med trevligt sällskap. såg bland annat den blå mosken samt bosporen och sultan mausoleum. det är en riktigt fin stad men ganska dyr och väldigt stor till ytan. tänkte mig äta ngt riktigt traditionell turkiskt igår men magen strejkade totalt. synd men antar man kan få tag i genuin turkisk mat hemma i malmö. fick bli mcd för andra gången den dagen.

generellt hatr det varit ett enormt kladd med hotellet här. ett riktigt lyxhotell där allt i princip gått fel. det liknar lite fawlty towers. en lång historia att göra kort:

eur 76 per natt i standard dubbelrum. helt ok och det vi bokade. vid incheckningen fick vi veta att det finns ett specialerbjudande om att uppgradera till ett superior rum. för endast eur 6 per natt. då skulle rummet vara mkt lyxigare och precis allt i minibar ingår samt att omfattande frukostbuffe ingår. lät tokigt billigt så det gjorde vi utan tvekan. mannen i receptionen talade bra engelska och allt kändes bra. rummet var extremt fint och vi behövde inte köpa något till köandet eftersom minibar hade allt. toppen...för bra för att vara sant. nästa kväll efter konserten hade de fyllt på minibar med en massa nytt. förnämligt verkligen. bad receptionen kolla vad vi skulle betala i tl eftersm vi ville bli kvitt denna valuta. det var då chocken kom. inte 6 eur per natt extra...60 eur. herregud!!!! både jag och min vän var helt stumma. ingen tvekan om att mannen sagt 6 eur. checkade genast ut och bytte till ett standard rum nästa dag. tömde minibar helt, på precis allt och tog med oss till nya rummet. natten efter vår sightseeing checkade vi in på nytt rum och fann en dubbelsäng. fick byta till ett twin room och fick då en lyxsvit. frågade flera gånger om pris så vi inte åkte på en chock igen. visst vi fick ett betydligt finare rum med fri minibar och frukost (som vi bara utnyttjade en av två morgnar) för 600 kr per person. inte så lyckat. you win some and lose some.

har inte ätit något alls idag. det är verkligen rent absurt dyrt på flygplatsen. whoper meal kostar över 100 sek. går bara inte köpa. istället äter jag saker från vår dyra minibar. vad sägs om pringles eller brownies? sen har jag en massa sprit som jag kan skölja ned allt med. som tillbehör har man även kondomer från minibar. huuu, ska bli skönt att komma hem.

några korta ord om konserten i måndags, det kommer mer utförlig redogörelse senare.

snow patrols allra sista spelning med U2. öppnade med en läskigt känslomässig Open your eyes och hade en hyllning till U2:s crew, med alla medlemmarna på scen och Rocco som sjöng duett med Gary i Chasing cars. här har jag svårt att se ett enda torrt öga faktiskt. vilken hyllning till världens bästa crew. "these things will never change for us at all" delen är sååå vansinnigt vacker.

Så U2...till en början tillsynes standard setlist. givetvis pride för att tillmötesgå en publik som inte hört denna låt tidigare. en publik som i allt väsentligt inte kunde sjunga med i låtarna utan mest skrek efter Bono. sen började det hända saker. en under eftermiddagen repad mothers of the disapeared fick front row att totalt explodera. tårar, leenden och ofattba lycka. det var en alldeles obegripligt vacker version och låten har inte spelats på väldigt länge. viktigast var väl gästartisten som sjöng en trditionell och för turkarna väldigt välkänd sång. nu var det vår tur att stå där stumma utan att kunna sjunga med. det var uppenbart att hela arenan kände till låten och gästen var uppenbart väldigt känd. en öronbedövande allsång. one var speciell och amazing grace bättre än någonsin. här står hårstråna rakt ut och tårarna sprutar. detta lever jag för. alla pengar, all ansträngning..alla vedermödor är som borta av denna stund på ca 1 min. skakade bara på huvudet när streets börjat, det är inte klokt vad denne man kan beröra. därefter valde man ultra violet och en synnerligen fin version av wowy. moment of surrender ger precis den där underbart fina molltonen som ingen annan vågar ge som avslutning. en makalös spelning som blev mer känslomässig och stark än vi vågat hoppas på.

fick faktiskt tillfälle at skaka hand med Bonos hjälpreda AJ. uppenbarligen känner han igen mig. han kom med en setlist till mig och han fick min mailadress. hoppas han hör av sig. kan ju bli riktigt intressant om U2 ska avsluta sin 360 turne i Europa 2011.

Nu...final boarding call for passengers bound for Riga.

Sista kvällen med gänget

Så, då är vi allra längst fram på edges sida. inte det mest perfekta läget men godkänt. med nr 41 på handen får man verkligen vara nöjd och inte minst med tanke på hur allt kring insläppet sköts här. fast jag måste säga att köandet varit lugnt värre. avgränsade fållor, god tillgång till toa och trevlig stämning. riktigt nöjd och bra eftersom detta är sista kvällen med U2 och snow patrol inte minst.

imorgon är det dags för riktig sightseeing och äkta turkisk mat med två kvinnor i sällskap.

skickar ev ett twitterinlägg i natt gällande spelningen. soundchecken lät makalöst lovande med mercy och mothers of the disappeared. nu verkar det som att regnet ska falla över istanbul ikväll. törs man hoppas på amazing grace i detta religiösa land som f.ö. är mitt uppe i ramadan.

Turkish delight

this posting will be in swedish only.

kolla in hur jag slappar på min luftmadrass medan folk kliver över mig så gruset ryker i ögonen på mig.

dagen började inte direkt bra. Gick upp redan 0430 för att duscha. mörkt ute givetvis. receptionen hjälpte oss att ringa en taxi. hela området kring arenan verkade vara avspärrat och vi blev ständigt hindrade och ombedda att visa papper på att vi tillhör crew. vi fick helt enkelt vända tillbaka till hotellet igen. mannen i receptionen kunde inte förstå vad vi fått för problem förutom men att vi var knäppa som åkte dit så tidigt. det är inte så lätt att förklara att vi vill hitta andra fans som köar. man skakade mest på huvudet och tyckte att det var bra knäppt att åka till stadion så tidigt utan tillsynes giltig förklaring. vi hade lite tur att U2 local crew bor på samma fina hotell som vi. en kille engagerade sig mkt och ringde vakten på arenan som lovade kolla om det bildats kö ännu. inget svar. vi beslutade oss för att lägga ytterligare 200 kr på taxi igen. eftersom det ljusnat vågade vi promenera runt arenan. vi fick gå ett halvt varv runt arenan innan vi hittade kön och fick nummer 41. allt tydde på att det skulle bli ren kaos i köandet. inga vakter eller stängsel. hade en mkt trevlig förmiddag med holländare och brasilianskan som jag aldrig minns vad hon heter. kl 13 förflyttande man den stackars kön från den steniga platsen till en grusplan med kravallstaket. vi befinner oss fortfarande här och fram till kl 17 då det är insläpp. verkar onekligen ganska genomtänkt me hoppas att när portatrna öppnas så går dett lugnt till (haha, dream on) hoppas på ett smidigt insläpp trots alla trapporna vi måste kuta nedför. det kan bli riktigt farligt men inte så farligt som i aten. vädret hart varit nästan ideaiskt att köa i. gissar 25 grader och en hel del moln samt några regnstänk. är i vanlig ordning ganska stressad gällande insläppet.kan gå precis hur som helst. försöker höra av mig efter konserten. antar det finns många restauranger öppna då eftersom ramadan pågår som bäst. over and out.